s. 206 Ödet finns det?

”Han var glad för att Zero ställde skorna på den parkerade bilens tak. Han var glad att de föll ned från vägbron och träffade honom i huvudet. Stanley mindes att han, när skorna kom neddimpande ur skyn, hade tänkt att han träffats av ödet. Nu tänkte han samma sak. Det var mer än ett sammanträffande. Det måste vara ödet.” (s. 206)